Vem eller vilka vill vi vara en mötesplats för?

Det måste vara fler än jag som funderar över frågan i rubriken.Som folkbibliotekarie arbetar man ju mer eller mindre medvetet med att vårt bibliotek skall vara en mötesplats för alla.Tankar och åsikter ska där kunna stötas och blötas, där skall finnas möjlighet för tankemässig rekreation och inspiration, nöjesläsning så väl som läsning av kurslitteratur.

Självklart vill vi också vara ett verktyg för integration, upplåta vår kära arena för människor från världens alla håll - eller är det bara en läpparnas bekännelse? Just den senare tanken får jag när jag studerar antalet anmälda till konferensen "Fokus på mångkultur och berättande! " som anordnas i Stockholm den 2 december av Svensk Biblioteksförenings specialgrupp för mångfald och flerspråkighet. När jag räknar antalet anmälda kommer jag fn upp i det svindlandet talet 12! Och nej, jag har inte heller anmält mig (går redan på en annan fortbildning den dagen).

Jag vill gärna tro att det är en olycklig slump, samt att antalet deltagare raskt skjuter i höjden...

Varför då detta ampra inlägg? Svaret är enkelt: Frankrike. Läste i min dagliga avisa att Rinkeby tydligen från franskt håll ses som en förebild, inte minst pga att man på biblioteket erbjuder medier på en mängd olika språk. Bara att applådera! Oroligheter av fransk kaliber kan aldrig komma hit, säger svenska debattörer. Hur kan vi veta det ?

Inte vill jag bidra till att måla den lede på väggen, men jag skulle önska att vi på biblioteken snarast startade en seriös debatt om hur vi bemöter våra besökare från andra länder-vad bör vi tänka på? Hur tillvaratar vi deras intressen på bästa sätt när vi medieplanerar? Ordnar program?För att återgå till min inledande fråga: Vem eller vilka vill vi vara en mötesplats för?